Jag har så svårt att begripa att det redan gått ett år sedan jag vankade av och an med stormagen och väntade.Snart blir lilltjejen 1 år, jag börjar jobba och maken tar över här hemma. Det är verkligen dubbla känslor då jag ser fram emot att komma tillbaka till ett jobb som jag verkligen gillar, med de bästa kollegorna och eleverna man kan ha. Samtidigt har jag så svårt för att lämna henne så många timmar varje dag fem dagar i veckan. Nu blir hon ju orolig bara jag åker och handlar! Hur förklarar man att man bara ska till jobbet för en så liten? Jag vet att det brukar ordna sig och jag har gjort det förut men jag tycker ändå att omställningen är svår. Tur att hon har världens bästa pappa!
Det gångna året har varit fantastiskt och intensivt. Jag känner mig så oerhört tacksam över min familj och att jag haft möjlighet att spendera ett helt år med de människor jag älskar mest. Ett år verkar så ofantligt länge, men jag har inte hunnit hälften av allt jag skulle velat göra. Vardagen tar mycket tid med tre barn och vi hör till de familjerna som storhandlar strax innan 23 en vanlig vardagskväll. Helt enkelt eftersom vi inte hunnit innan dess. Det är som att dygnet inte har tillräckligt med timmar. Jag tror många familjer känner igen sig. Det gäller att ta tillvara på stunderna trots att livet stundtals är lite kaotiskt.
Jag önskar alla ett riktigt gott 2015!