Farliga kemikalier i barns vardag

Min fyraåring är bland de äldsta på sin förskola. Av olika anledningar är det många barn där som är mellan 1-3 år.  Ofta när man kommer och hämtar sitter de alla djupt förtrollade framför en i-pad eller dator. Speciellt vintertid! Det finns nog inget som trollbinder de små som det. På förskolan har man satsat på den nya tekniken som ett pedagogiskt verktyg. Man kan exempelvis lägga pussel på läsplattan eller lära sig alfabetet. Varför det skulle vara en poäng att göra det på läsplattan har jag svårt att se. Är det nåt fel på att lägga riktiga pussel? Jag tänker att de små barnen lär sig tekniska saker så snabbt att vi inte behöver bekymra oss om det. Själv tycker jag att det är ett större bekymmer att få barnen att tänka på något annat än spel på datorn, playstation, eller mobil. Jag har iallafall det problemet med mina killar. Det är snarare det de behöver träna på. De går mest och väntar på det magiska klockslaget då de får spela. På skolan jämför barnen hur mycket de får spela sinsemellan. Min 11-åring har precis fått en mobil. Inte för att vi vill att han ska ha en utan för att alla andra har och att hemtelefonen börjar vara ett minne blott vilket innebär att vi inte kan nå honom så lätt om han är hos andra efter skolan. Samhället har skapat ett behov som inte är så lätt att stå emot. Ändå hör man ingenting om några risker. Men i själva verket badar vi i kemikalier och det är barnen som är känsligast. Behöver vi verkligen introducera barnen så fort till alla tekniska prylar? Den unga generation som växer upp nu har blivit mer exponerad än någon annan generation men vi vet inget om hur det kommer att påverka dem. Ethel Forsberg fd generaldirektör på Kemikalieinspektionen skriver följande i en debattartikel i aftonbladet:

Elektronikprylarna är nu en oundgänglig del av mångas vardag. Vi följer nyheter, kollar på film, lyssnar på musik, spelar spel och kommunicerar med bärbara datorer, läsplattor och smartphones. Barnen är flitiga användare.

Informationen om innehållet i varorna är svår att få fram. När tillverkare och handel inte kan svara på vilka kemikalier som finns i produkterna, har jag sökt information via två offentliga databaser på Kemikalieinspektionens hemsida, Varuguiden och Prio. Resultatet blev 76 farliga ämnen. Varav 41 kan ge cancer, skada arvsmassan, eller störa vår förmåga att få barn. Elva är svårnedbrytbara, 16 är miljöfarliga och 14 ger allergier.

När elektroniken används hettas plasten upp. Då kan tillsatserna gå ut i inomhusluften som vi andas in, och nå lungor och andra organ i våra kroppar.

Våra minsta utsätts för de största riskerna. Barn andas in betydligt mer luft än vi vuxna per kilo kroppsvikt. Men det finns ytterligare en omständighet som påverkar riskerna för barn. Med början i fosterstadiet ända upp till 20-årsåldern byggs kroppens hormonsystem, som påverkar flera av våra livsnödvändiga funktioner. Vår förbränning, som när den inte fungerar perfekt kan ge diabetes och fetma. Vårt välbefinnande som vid störningar kan ge depressioner och ångest. Omfattande forskning visar också på effekter som adhd och autism. När de här subtila signalsystemen utvecklas är de som mest känsliga för störningar. Därför behöver vi bry oss särskilt mycket om hur barnen utsätts för farliga kemikalier.

Hela artikeln finns hittar du här: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/miljo/article19114001.ab

 

2 tankar på “Farliga kemikalier i barns vardag

  1. martinanick

    Tack för ett intressant blogginlägg. Min dotter ska snart börja förskolan och jag känner redan lite olust kring vad hon kommer att exponeras för. Jag vet t ex att de har gammal elektronik som ”leksaker” i ett av rummen och det tycker inte jag känns ok! Huruvida de använder iPads och liknande är jag osäker på men det är skrämmande med all denna teknik eller framförallt kemikalierna som finns överallt omkring oss. Ibland känns det som att man håller på att bli galen och frustrerad över att man själv ibland inte kan välja ett riktigt bra alternativ! /Martina

    Svara
  2. annamarianordstrom Inläggets författare

    Tack för att du läst och för att du också engagerar dig i miljöfrågor och barnens framtid. Jag förstår din frustration och jag känner detsamma. Det är lätt att känna sig som en riktig bakåtsträvare om man börjar protestera mot den tekniska utvecklingen. Vi blir ju alla beroende av den mer eller mindre och det är också en statusmarkör. Här är en länk till Ethel Forsbergs sommarprogram i P4 Gotland. Där pratar hon bl.a. om barns utsatthet vad gäller kemikalier. http://t.sr.se/1xtEN1j
    /Anna-Maria

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s