Minstingen har precis börjat gå. Hon har inte riktigt insett det själv så hon kryper helst om hon ska ta sig fram, men med den här lilla ”handväskan” gick det utan problem. Bilden får mig att tänka på min mormor som resonerade på samma sätt när hon som gammal fick svårt att hålla balansen. Hon balanserade lite med handväskan, någon rullator var det inte tal om. Hon kände sig alldeles för fin för det. Saknar henne mycket!
